Inkariket

Det här skulle bli en post om inkaleden, men för att ni ska förstå vilken kulturskatt vi travade fram på var jag tvungen att ta med lite inkahistoria. Allt är taget från mitt huvud efter vad vår riktigt duktiga guide berättat för oss. En snabbguide genom inkahistorien helt enkelt. Håll till godo.

Inkariket grundades på 1200-talet. Innan dess bestod regionen av olika så kallade ayullor, vilka bestod av folk som var sammanbundna av blodsband och geografi. Dessa ayullor slogs ofta samman eller isär, men sättet som de var uppbyggda på gjorde att de var intakta både före och efter. En av dessa ayullor var inkaayullan och på 1200-talet lyckades de ta kontrollen över ayullorna i området kring Cusco och inrättade sig själva som den härskande ayullan med sin ledare som kung, eller inka, självklart som guds avbild.

Härifrån började man expandera med Cusco som mittpunkt. När riket var som störst sträckte det sig från Colombia i norr till norra delarna av Chile och Argentina i söder. Varje gång man tog över en ny ayulla eller ett nytt område, gjorde man sig av med de styrande och satte in lojala människor från den härskande inkaayullan i dess ställe. Snart fanns det bara två klasser. Adelsklassen med adelsmänniskor, präster och yrkessoldater bestående av inkasläktet samt väldigt lojala personer till dessa, samt de vanliga människorna.

För att hålla ihop detta väldiga rike byggde man inkavägar. Alla vägar hade sitt ursprung i Cusco och var robust byggda för att snabbt flytta meddelanden, soldater eller självaste inka, som spenderade större delen av sitt liv med att åka runt och kontrollera sitt rike. Meddelanden bars av speciella sprinters som sprang 20km innan de lämnade över meddelandet till nästa person som sprang. På detta sätt kunde ett meddelande färdas 240km per dygn. Men inte bara meddelanden skickades. Om inka ville ha färsk fisk så sprangs den in från kusten.

En stor del av inkakulturen cirkulerade kring religion. Det fanns flera olika gudar. Alla stora berg var gudar. Moder jord. Havet. Solen och månen. Men man trodde också på skaparen och guden över alla andra vilket gjorde det lätt att kombinera med katolicismen, något som skapat en speciell kombo här i Peru idag. Offer var vanligt, men människooffer var inte alls så vanligt som man tror. Ofta handlade det om att man tog upp en liten sten eller cocalöv till toppen av berget och offrade det för en lyckad resa. Präster kunde ibland offra lamor för större ändamål, såsom ett bra skördeår eller en lyckad resa till himlen för inka. Endast när nöden krävde det offrade man människor. Det kunde handla om långvariga jordbävningar eller andra naturkatastrofer.

Det fanns några ayullor som handlade med pengar, men till större delen ägnade man sig åt byteshandel. Guld och silver hade endast religiös betydelse, de representerade solens respektive månens blod. När spanjorerna kom på 1500-talet hade man endast 180 man med sig, men fullkomligt krossade inkariket. Man spelade ut olika inkaledare mot varann, understödde ayullor som ville bryta sig loss och tillfångatog inka under en förhandling. Man erbjöds ett helt rum fullt med guld för att släppa honom, men när guldet väl kom avrättade de honom istället och fortsatte sina härjningståg. Varenda stad de kom över plundrades och jämnades med marken och en hel kultur försvann in i historien.

Det är därför Binghams upptäckt av Machupicchu 1911 är så viktig. Det var den enda staden spanjorerna inte upptäckte och den övergavs och föll i glömska i nästan 400 år. Idag kan den beskådas precis som den var en gång i tiden, i all sin prakt. Men innan vi går in på inkaledens vackraste vy får ni smälta allt ni inte visste om Sydamerikas högst stående kultur.