Mendoza - Mike the man

Ibland dyker det upp personer som förgyller ens resa. De kanske har en asado på bakgården, ett riktigt bra tips eller är bara skön att hänga med. Ännu mer sällan dyker det upp en Mike. Mike introducerades i förra posten som britten som lämnade sitt land för en Argentinska och byggde sitt eget hostel. När jag träffar Mike första gången är han så trött på tråkiga backpackers att han lojt slänger en mapp med lite info om turerna de kan fixa framför mig och sen dissar mig stenhårt för att jag dricker mate. Vi munhuggs lite och jag får strax inse mig besegrad av en ganska vältalig britt.

Nästa gång jag träffar Mike har han bestämt sig för att jag och Gro är ok och bjuder på öl. Vi snackar lite skit, bjuder tillbaka, bokar nästkommande dags cykeltur och pratar lite mer skit. Dricker lite mer öl. Och plötsligt händer det, Mike har väckts ur sitt tillfälliga backpackerhat och erbjuder sig att ta med oss till några av hans favoritgårdar för att testa "some really nice stuff" som han själv uttrycker det. Vi stammar fram ett ja, ivriga att vara till lags innan Mike ångrar sig och börjar dissa oss för nazister i riksdagen eller något annat dumt.

Två dagar senare sitter vi i Mikes lilla bil, sjukt taggade. Mike har bra kontakter och förutom hans två favoritgårdar har han för första gången lyckats få in oss på en tredje som han kämpat med en längre tid. Första besöket sker på Pulenta, en traditionsfylld vingård med lyxviner i sitt sortiment. Här får vi se en hel lagerbyggnad med mindre jäsningstunnor av alla de slag vars enda syfte är testning av nytt vin. En vinmakares dröm. Damn it, min nya dröm.

Efter detta slår vi oss ner på deras terass, tittar ut över vinodlingar och Anderna, och smakar helt otroligt goda viner. Favoriten blir deras Gran Corte från 2007, ett smakfullt vin med tydliga toner av fransk ek och ett pris på runt en tusenlapp, om du köper den direkt på gården. Lägg till exportpåslag, grossistpåslag, alkoholskatt och systembolagsmarginaler och du inser att du aldrig kommer dricka den igen. Njut, njut, njut. Av vin väder, utsikt och sällskap. Av livet.

Efter ett par timmar på terassen är vi tyvärr tvungna att ge oss av. Vi beger oss till nästa gård och där väntar en sexrättersmeny med matchande viner till varje rätt. Jag vet inte om den är bättre än bakgårdsmaten i El Bolsón, det går inte riktigt att jämföra, men den är definitivt i toppskiktet av vad jag någonsin ätit. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Aldrig.

Det sista stället har mycket att leva upp till, men lyckas inte riktigt. Det är absolut inget fel, tvärtom, men när vi blivit vana vid att de tar fram det bästa de har när vi är där blir vi lite sura och griniga över att vi inte får smaka på allt vi pekar på. Dagen avslutas på Mikes fru Celestes föräldrars bakgård, ätandes självplockad grapefrukt och äckligt nöjda med livet.

Mendoza - En perfekt cykeltur

Ursäkta för långt uppehåll, det har varit bra drag på resan, ska dock försöka bättra mig. Efter en längre bussresa landade vi i vilket fall i tisdags i Mendoza, Argentinas vinhuvudstad. Vi dissade ganska snabbt bibeln och dess hostelrekommendationer och chansade på ett ganska nytt ställe som verkade bra. Väl där blev vi efter några rundor öl snabbt vän med ägaren, en britt vid namn Mike. Han hade efter några års backpackande hittat sin argentinska kärlek och slagit sig ner, rustat upp ett gammalt hus och öppnat ett hostel. En kul prick skulle det visa sig, men mer om Mike i nästa inlägg. Kvällen avslutades som sig bör med en barrunda där jag testade ett helt gäng goda öl, kommer dock inte ihåg ett enda namn...

Dag ett blev den klassiska cykelturen mellan vingårdarna. Istället för Maipu, som vi hade tänkt från början, gav vi oss efter tips från vår värd av till ett lite mindre område med bättre viner och mindre turister. De första två gårdarna var relativt små. Vinerna var heller inte direkt speciella, goda men inte mer än så. På det andra stället åt vi även lunch, gudomlig pizza var på menyn.

Själva huvuddruvan i den här regionen är Malbec, men de är även duktiga på Cabarnet Sauvignon, Merlot och Torrentes samt ett antal till i mindre utsträckning. Mendoza är egentligen en öken med sandig och stenig jord, kalla nätter (extra kalla iom höjden på 700-800m) och varma dagar under gassande sol, officiellt har Mendoza 360 soldagar per år, nästan inget regn alls. All bevattning sker med ett snillrikt system av kanaler och allt vatten är smältvatten från Anderna. Allt detta medför ett hårt klimat för druvan, som är på gränsen att dö varje natt och den växer väldigt långsamt. Skördetiden ligger 2-3 månader efter t ex Australien som ligger på samma breddgrad, det ger en liten fingervisning. Pga att den är så nära döden varje natt blir skalet jättetjockt och detta leder till den för trakten så karakteristiska fruktiga smaken, samtidigt som de varma dagarna leder till hög sockerproduktion och de flesta viner ligger på runt 14%.

Den tredje gården vi besökte var Alta Vista, ett ganska nytt medelstort komplex som ägs av en fransk vinkoncern. De har den senaste tiden taget hem ett gäng priser för sina viner vilket de inte dolde på minsta sätt. Mycket gott även om det inte var någon som riktigt satte sig på minnet.

Fjärde och sista var familjebryggeriet Pulmary. Efter att ha odlat druvor för försäljning ett antal år tröttnade familjen på att det inte fanns något vin som passade just dem, så de bestämde sig för att ta saken i egna händer. Här fick vi smaka ett gäng viner, Malbec, CabSav och en blandning, och ingen av dem hade lagrats på fat, något som absolut inte gick att känna. Väldigt speciellt och självklart blev det ett par köp.

Jag vill att ni föreställer er att ni cyklar runt på på små grusvägar, med ett gäng sköna människor, gör rundturer och provar premiumviner, i ett helt platt landskap fullt med druvodlingar och olivlundar och hela tiden finns Andernas 6000-meterstoppar i bakgrunden och allt är bara så vackert att du vill smälta. Så var vår första dag i Mendoza.

Ölskolan - Heiskel

Även om betyget på den första ölen kan tyckas halvljummet, var det faktiskt så att den höjde våra - väldigt låga - förväntningar på argentinska maltdrycker. Därför var vi mer än taggade inför provningens nästa brygd: Heiskel, 7,4%, som inte bara stoltserade med en provocerande hög alkoholprocent utan också med en fräck etikett. På densamma kunde man läsa sig till att flaskan innehöll en cerveza fuerte oscura, det vill säga en mörk ale, även om vi efter avsmakning skulle föredra den alternativa översättningen "en ordentligt förvirrad och obskyr öl". (Océano Pocket, Diccionario Español - Inglés: oscuro, -a: adj 1 dark. 2 obscure. 3 confused. 4 uncertain.)

Tro nu för all del inte att detta är något positivt - det är det inte. Heiskel kan vara den äckligaste "öl" vi någonsin haft oturen att dricka. Frågan är om sagda dryck överhuvudtaget förtjänar att klassas som just öl, eller om den snarare hör hemma i facket "avskredsprodukter". Med hänsyn till denna provnings saklighet, objektivitet och inte minst professionalitet väljer vi dock att ta seden dit vi kommer och tro på den stackars bryggmästare som valt att klassificera denna produkt.

Men låt oss börja från början. Redan när det gällde utseende och färg började vi ana oråd. Heiskel tar begreppet "ofiltrerad" till en helt ny nivå - den är inte bara grumlig, det tycks även som att någon tillsatt finkorningt grus i efterhand, vilket muntert simmar runt bland den beskedliga kolsyran. Annars är den milda bärnstensfärgen ett sken som bedrar.

Dock har vi ännu inte gett upp hoppet när vi sätter näsan till glaset - förgäves, visar det sig. Doften som möter våra känsliga luktorgan bedövar nästan desamma. Den är sur, estrig, snarast påminnande om överjäst saftkoncentrat. Och med en stickighet som kan få den mest förhärdade sanitetsarbetare att förgås i en nysattack.

Men då har vi ännu inte ens varit i närheten att erfara det värsta: smaken. Det är svårt att veta hur vi skall framställa denna kvalitet rättvist. Men föreställ dig följande: du ligger för döden på ett anonymt sjukhus någonstans i Sverige. Lukten av sterilitet, farmaceutiska preparat och pencillin hänger tung i luften. Någonstans i närheten ruttnar en banan långsamt. För tredje gången idag kommer en sköterska in i rummet. Hennes anlete och kroppshållning utstrålar ingenting annat än skam och rent och skärt medlidande. Hon skall ge dig den dryck vars smak exakt motsvarar den miljö du vistas i. Receptet är precis lika obevekligt som det är motbjudande: Heiskel.

Betyg - Gro 1,3; David 1,1; genomsnitt 1,2.

El Bolsón

Vi har ätit lyxmåltider i Sydamerikas huvudstad, sett valar på en armslängds avstånd i Puerty Madryn och pumpat puder i Anderna. Men av någon anledning kommer resans topp på en bakgård i ett sömnigt El Bolsón.

Det är spännande hur små val kan få stora konsekvenser. Som the butterfly effect, teorin om hur en fjärils vingslag kan skapa åskväder på andra sidan jordklotet. Vårt vingslag inträffade i El Bolsón där vi, efter en kortare bussresa, strövade fram på stadens gator letandes efter det hostel vi kollat upp. En bil glider upp och en man frågar om det är oss han ska plocka upp. Vi nekar förvånat, han skakar på axlarna, ger oss en reklamlapp och kör vidare. På lappen står Pehuenia Hostel. Vi känner igen namnet men hinner knappt reagera innan han kommer tillbaka och undrar om vi inte skall med ändå. Innan vi vet ordet står vi skrattandes i ett rum på Claudio och Valeros hostel, charmerade av deras enkelhet och deras lätthet till skratt, utan att ens frågat vad det kostar.

När jag senare på dagen frågar om jag kan låna köket nästa morgon till Gros födelsedag, har jag helt plötsligt styrt upp ett grillkalas för hela hostelet. Gäster som ska resa därifrån väljer att stanna och alla är uppspelta. Det här är tydligen något man inte får missa. Claudio är inte bara matintresserad, han har även jobbat som kock på Hilton i BsAs i 12 år och vet verkligen vad han sysslar med.

Kött i mängder köps in. Lamm, nöt och svin. Kotletter, korvar, ribs, filéer, ryggrader. Allt man kan tänka sig. Claudio slänger ihop en marinad utan dess like. När kvällen väl kommer går vi ut i trädgården på baksidan, bland hundar, tvätt och bråte, tänder en eld, gör kol, och värmer oss medan vi tittar på när vår värd grillar allt över ett stenbord.



Vi äter med händerna, dricker vin, skrattar och njuter av en av de godaste måltider vi någonsin ätit. Vi undrar hur resten av resan ska bli nu när vi nått toppen. Medelmåtta? Tråkig? Outhärdlig? Är det kanske dags att åka hem? Vi fortsätter äta och försvinner sakta in i himmelriket.

Ölskolan - Araucana Pale

Då vi helt oförhappandes tycks ha landat i vad man med lite god vilja skulle kunna kalla för det argentinska ölbältet, inleds nu en fas av ölnörderi på Venus in Furs. För den oinvigde kan öldrickande tyckas vara ett rent nöje, men ni kan lita på att vi tar det hela mycket seriöst - foton, betyg, här sparas inte in på några resurser för att delge er läsare den kompletta och opartiska information ni förtjänar!

Nåväl. Efter veckor (well, ett par åtminstone) omgivna av nationalblasket Quilmes förköpte vi i Esquel oss fullständigt - skulle det senare visa sig, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg - på ett gäng flaskor mikrobryggd öl från trakten. Efter att oändligt förväntansfulla ha släpat den gyllene drycken till El Bolson gick igår den första provningen, eller snarare prövningen, av stapeln.







Först ut var Araucana, Tipo Pale 5.3%, som namnet antyder en pale ale. Ölen var grumlig - alltså ofiltrerad - och hade en vacker bärnstenskulör. Sätter man näsan till glaset kan man förnimma en svag doft av humle; vi tror att det är Cascade, mer för att den mesta ölen i de här trakterna är bryggt på det än att vi faktiskt tog det på lukten. Lite sött doftar vår premiäröl också. Smaken då? Den är avgjort fruktig med tydlig beska och humletoner. Mycket komplex och vi tror att det är mer än en humlesort med i spelet, eftersom det är svårt att få riktigt grepp om någon av dem. Med hjälp av baksidestexten och vårt nyinköpta spansk-engelska lexikon kan vi sluta oss till att den är bryggd på korn- och karamellmalt. Inga konstigheter. Det sammanfattade intrycket är en avgjort godkänd men alltför ambivalent ale - den kan helt enkelt inte bestämma sig för vad den vill smaka. Minus på den, man måste våga för att vinna! Gro gav den 4.6 och David 4.1 på en sjugradig skala, vilket ger ett snitt på 4.3.
Slutbetyg: 4.3

Från sand till snö

När värmen började komma till Puerto Madryn, och det äntligen började bli skönt ute, kände vi att det var dags att dra vidare till kallare trakter. Kallade av löften om uråldriga träd i nationalparken Los Alerces, ändrade vi vår resplan, skippade en andra vända till Buenos Aires och vidare till Uruguay och drog istället till Esquel, en bergsby i Anderna. Väl framme fick vi upp ögonen för La Hoya, ett av Argentinas offpist-paradis och skidnördar som vi är båda två nu för tiden, kunde vi självklart inte låta bli.

Det ska tilläggas redan nu att förhållandena inte var de bästa. Det hade kommit väldigt lite snö, och det som fanns var väldigt hårt packat, fick vi berättat för oss av våra hombres på Planeta Hostel. Men med lite snö på natten hoppades vi att allt skulle ordna sig.

Vi bestämde oss för att lifta den dryga milen upp till området, dels för att spara pengar, dels för det roliga i det. På väg upp fick vi lift av en chilensk familj, där advokaten till pappa berättade om sitt liv på tragglande engelska. Taggade av sällskapet tog vi liftarna upp till toppen, skrattandes åt skyltarna med "solo expertos" på. En del puder på förmiddagen, pist på eftermiddagen och påsksnö precis innan vi åkte hem.

En bra vistelse. Nu sitter vi på bussen till El Bolsòn, Sydamerikas Goa i hippiekretsar, och blickar ut över det otroliga landskapet.

Om riksdagsvalet

En post om vad jag valde, och varför jag tycker att du ska göra det samma.

I år har valrörelsen, precis som tidigare, handlat om vem som kan ta ut svängarna mest utan att skrämma bort alltför många väljare. De rödgröna ska höja skatten, alliansen ska iaf inte sänka den och löften för miljarder har haglat hit och dit, och de flesta kommer inte bli av. Vi har två väldigt likartade alternativ, och de slåss för att just deras procentsats är den bästa.

Jag kanske låter lite väl cynisk, jag tycker ju trots allt att mycket gått åt rätt håll de senaste fyra åren och på många punkter ser jag gärna ett fortsatt arbete för alliansen, men på en punkt har de fatalt misslyckats, och kanske är tajmingen sämsta möjlig just nu. Det jag pratar om är integritet och rättssäkerhet, ett område som Moderaterna klassiskt sätt varit väldigt starka på, men som helt blåst bort från det politiska programmet.

Först och främst har vi det som redan genomförts. Genom FRA kom all nättrafik som passerar Sveriges gränser, det vill säga det mesta eftersom nätet är uppbyggt som det är, att skannas och genom IPRED har privata organisationer fått större befogenheter än polisen.

Till hösten ska teledatalagringen klubbas igenom, något både alliansen och sossarna kommer se till. Teledatalagringsdirektivet innebär att information om våra telefonsamtal, sms, mms, positioner och mail kommer sparas. Kostnaden ska operatörerna stå för, dvs vi kunder. Detta innebär att alla kommer behandlas som misstänkta, inte bara de som faktiskt är det.

I EU drivs det just nu en censurjakt mot barnporr. Istället för att stänga ner och sätta dit idioter som håller på med det, ska man nu dns-blocka sidor med barnpornografiskt innehåll, något som dels bara behandlar symptomen, som dels är enkelt att ta sig runt, men framförallt öppnar för censur av annat när det är på plats. Detta drivs framförallt från svenskt håll med Cecilia Malmström i spetsen.

Vi har även ACTA-avtalet som det hela tiden försöker smygas in nya skrivningar angående avstängning från internet i, trots att EU-parlamentet kraftfullt sagt nej till det. Till detta kommer ett undersökningsprojekt, och lyssna noga nu, som går ut på att kombinera allt ovan tillsammans med realtidsansiktsigenkänning från övervakningskameror och utifrån detta skapa sociogram över EUs medborgare.

Jag tar det igen. All vår digitala trafik, vilka vi har kontakt med och när, sparas. Vår trafik skannas. Verktyg för internetcensur tas fram. Avancerade sociogram över alla medborgare skapas och information om vad vi gör och var vi håller hus sparas. Det låter som en nyutgåva av 1984, men det är det inte. Det här händer runt oss just nu. Just nu!

Det är viktigare än någonsin att vi tar det på allvar och sätter ner foten. Tyvärr hänger gammelpartierna inte med. Därför fick de inte min röst i det här valet. Min röst gick till Piratpartiet, det enda parti som tar det här på allvar. Det tycker jag din röst också ska göra.

Öken

Argentinsk humor

Valsafari

Efter 22 timmar på buss kom vi igår fram till Puerto Madryn, 130 mil söderut, lätt mörbultade. Det blev en lugn dag med lite vandring runt staden, letandes efter Churros som inte fanns. Vi bor på ett jättemysigt hostel som heter La Costa och som startades av ett resepar för några år sedan. Typiskt backpackeranpassat, trevlig stämning och roliga människor. Middagen spenderades på Mr Jones och bestod av 17 små rätter av alla de slag. Till detta drack vi BarbaRoja, en ganska rostad pale ale med lite speciell smak. God!






Idag bar det av till Peninsula Valdès och valsafari. Här i krokarna håller Southern Right Whale till, vet dock inte vad svenska namnet är. Engelska namnet kommer från att det var "rätt" val att döda. Den är stor och har mycket kött, är långsam, är nyfiken och kommer gärna nära, samt att den flyter när den dött. En valjägares dröm. Därför var den också nära att bli totalt utrotad innan valjaktsförbudet infördes. Idag håller beståndet på att återhämtas och chanserna att få se den har aldrig varit större.

Vårt första stopp blev en strand, strax norr om Puerto Madryn, och vi fick direkt kontakt med en mamma och en unge kanske tjugo meter från strandkanten. Honorna blir störst och når en längd på 15 meter och kan väga upp till 26 ton så det är ingen liten sak.

Taggade gav vi oss vidare till Puerto Pyràmides och vår båtutflykt. Efter en del sights på håll kom vi tillslut fram till ett par valar som for runt runt i vattnet. Det visade sig vara en hanne som uppvaktade en hona som inte var det minsta intresserad. Istället fastnade hennes intresse för oss och den närmaste timmen var helt fantastisk. Honan cirkulerade runt båten och de kändes som det snarare var människosafari än valsafari. Hon var flertalet gånger så nära att man nästan kunde sträcka ut handen och röra vid henne. Samtidigt blev hon uppvaktad av hannen som följde efter, och som for fram och tillbaka under båten, för att komma tillräckligt nära henne. Varje gång han kom tillräckligt nära, rollade hon runt för att inget skulle hända. Magnifikt, mäktigt och enastående.

Efter det blev det en vidare tur runt halvön med räv, elefantsäl, struts, lama, pingvin och mycket mer i vilt tillstånd. De blev dock inte riktigt gjorda rättvisa efter valupplevelsen, som nog kommer finnas kvar på näthinnan ett tag framöver.

Over and out!

Palermo äger

Efter en galen fotbollsupplevelse blev nästa anhalt Palermo. Palermo motsvarar ungefär söder. Här bor medelklassen. Det är här trender sätts. Det är här man ska vara om man är något. Jag och Gro är ju självklart något så vi hade naturligtvis höga förväntningar.

Palermo är uppdelat i lite olika delar och vi valde att börja i Palermo Hollywood för att sedan ta oss vidare till Palermo Soho. Mysiga små hus kantade, efter BA-mått sett, lugna gator. Då och då gick man förbi en liten restaurang eller någon mindre butik och vi stötte bara på locals.

Vidare i Soho blev det genast mer fart. Butikerna avlöste varann och det fanns restauranger och hippa barer överallt. Många hus var målade i glada färger och det fanns en hel del väggmålningar och annat skoj.


Det var också här vi fick pröva på den berömda argentinska glassen, och den var god, jättegod.

Efter ett par timmars vandrade tog vi det lugnt i en park och kollade på ett gäng undulater som byggde bo i en palm, innan vi gav oss av till dagens aktivitet, MALBA. MALBA, eller Museo de arte latinoamericano de Buenos Aires, är ett konstmuséum med latinamerikansk konst från 50-talet och framåt. Mycket otroligt rolig konst och en del skit, som sig bör. Jag fastande för Solar. Inte för att hans målningar var direkt vackra, utan snarare på sättet han målade och alla detaljer han fick med. Hans tavlor var målade i flera lager, där allt var genomskinligt och vad man såg berodde på vilket lager man kollade på.
Självklart var Andy Warhol med på ett hörn också. Ett grymt muséum som varmt rekommenderas.

På kvällen avverkades ytterligare ett tips från Jota och Paula, La Dorita. Här serverades bife de lomo, oxfilé, perfekt grillad med ett gott kryddigt vin till. Bra tips = mätt David.




Idag blev en lugn dag. Vi bokade biljetter till Puerto Madryn, en 19-timmarsresa söderut, och tog sedan bussen till La Boca för att ta igen det vi missade sist när vi var tvungna att lämna i all hast. Ikväll ska vi fira vår sista dag i Buenos Aires med Carlos, Wilssons hombre. Han kan knappt engelska, vi kan knappt spanska, kan bli spännande. Åter på lördag när vi landat på sydligare breddgrader.

Öl, pizza och fotboll

Igår, måndag, tog vi en promenad till Recoleta, eller rikemanskvarteren. Till skillnad från resten av BA är Recoleta som vilken europeisk storstad som helst. Fina hus, fina gator, fancy butiker och en konstapel i varje gathörn. Det är också här vi hittat enda bankomaten utan den obligatoriska 320-pesosgränsen vid uttag. Förutom fina gator och hus finns här ett universitet i klassisk romersk(?) stil, med kolonner, ett konstmuséum med bl a Picasso (tyvärr stängt på måndagar), samt en galen begravningsplats. Begravningsplatsen är kanske mest känd för att Evita Peron är begravd här och består av ett myller av små "tempel", det ena större och häftigare än det andra, tätt tätt packade. Ofta såg man kistorna direkt genom gallret. Väldigt speciellt men också väldigt...mysigt, som bara en kyrkogård kan vara.
Dagen avslutades med bio och filmen Amor a distancia.

Idag var planen en heldag i La Boca, hamnkvarteren, men efter den fantastiska nyheten att vi fick biljetter till Argentina - Spanien på Rivers hemmaarena, blev det bara ett kortare besök. Pga den knappa tiden försökte vi ta oss dit på ett smart sätt som resulterade i irrande på bakgator, något vi blivit avrådda från i dessa kvarter. Sjukt mysigt och färgglatt dock, klart värt ett återbesök om vi hinner.




Tillbaka till hotellet och sen vidare till dagens stora event. Rivers arena rymmer 66000 personer och var i stort sett fullsatt. Galet häftig stämning och det blev inte sämre av att ett piggt och effektivt Argentina med Tavez och Messi i spetsen fullkomligt krossade ett ganska lojt och tråkigt Spanien, alla stjärnspelare till trots. De blixtrade till ibland och hade helt klart ett par bra chanser, men det kändes nästan direkt att det inte skulle räcka. Å andra sidan blir man lätt enögd när en hel arena rungar "Argentina, Argentina". 4-1 blev det tillslut och en otroligt mäktig upplevelse. Tyvärr hade vi ingen kamera, men bilder kommer upp så snart jag fått dem mailade.




Kvällen avslutades på Filo, en pizzeria vi fått oss rekommenderad av Jota och Paula. Här serverades en av de bästa pizzor jag fått äran att smaka på hittills. Stenugnsbakat, perfekta råvaror och en gigantisk lass kärlek, till ett pris som matchar Linköpingskartellen. Det blev även ett test av Aregentinsk öl av märket Quilmes. Gro beställde in en lager och jag en bock. Helt okej, för att tillhöra massegmentet.

Bildsvep

San Telmo

Efter en lång och uttröttande resa spenderades gårdagen mest med att sova. Vi hann dock med ett besök på CBC, California Burrito Co., där vi med halvtafflig spanska beställde varsin burrito som vi fick plocka ihop själv och som tack för vårt försök, eller för att tjejen bakom kassan tyckte lite synd om oss, fick vi varsin nachotallrik med dip som "gift".

Idag blev första riktiga dagen. Vi har tagit in på ett mysigt hostel i microcentrum, med trevlig personal och typisk backpackerstämning. Dagens utflykt blev till San Telmo, de föredetta rika kvarteren som övergavs för Ricoleta efter en mindre epedemi av gula febern, och övertogs av staden mindre välbergade. Mysiga gator kantades av konstutställningar, små kaféer och marknadsstånd. Vi hann även med ett besök på historiska muséet, som dock var lite av en besvikelse.
Lunchen avnjöts på ett litet gatustånd i en gammal saluhall bland locals och bestod av hamburgare och pizza, på Argentinskt vis. Mycket mycket gott.
Kvällen spenderades på en liten liten restaurang som mest var som ett hål i väggen. Men maten, ryggbiff med sallad, var otroligt god och med ett välfyllt glas vin blev det ett bra slut på en bra dag.

Location:Av Corrientes,Buenos Aires,Argentina

Gastronomi

Resans första matupplevelse blev puben Man in the Moon på Norrmalm, dit vi blev bjudna av Peter. Man in the Moon är en typiskt mysig kvarterspub med halvmurrig inredning och ett fantastiskt ölutbud. De titulerade sig själv som "gastropub" vilket till en början kan låta lite svulstigt men var något de verkligen levde upp till. För min del blev det biff rydberg med gästölen India Black till, en ganska rostad historia med lätta humlesmaker. Gro beställde in husets egna skapelse, Månens Pale Ale, vilken skulle kunna vara taget från valfri humlerik Awesome Breweriesbatch. Mycket god med andra ord. En bra första kväll helt enkelt.

Dagen innan dagen

Det är nu någon timme kvar innan vi sätter oss på tåget till vår första anhalt, Stockholm. Kanske inte så exotiskt, men det är nog mest känslan som spökar till det. Att vara på väg. Igen. Efter fem år.
Det som tilltalar mig mest är nog kravlösheten och valfriheten. Att vakna varje dag och veta att man kan göra vad man vill, och man gör vad man vill, och man måste inte göra mer än det man vill. Klyschigt? Kanske. Tilltalande? Mycket.
Så nu sitter man här i köket och lyssnar på intromelodin till True Blood som ljuder från vardagsrummet, funderar över hur hela ens rum, ens sparade liv, kunde packas ihop på en eftermiddag, och inser att man nog inte förstått, att inget, inget alls, kommer bli som det brukar den närmaste tiden.