Ursäkta för långt uppehåll, det har varit bra drag på resan, ska dock försöka bättra mig. Efter en längre bussresa landade vi i vilket fall i tisdags i Mendoza, Argentinas vinhuvudstad. Vi dissade ganska snabbt bibeln och dess hostelrekommendationer och chansade på ett ganska nytt ställe som verkade bra. Väl där blev vi efter några rundor öl snabbt vän med ägaren, en britt vid namn Mike. Han hade efter några års backpackande hittat sin argentinska kärlek och slagit sig ner, rustat upp ett gammalt hus och öppnat ett hostel. En kul prick skulle det visa sig, men mer om Mike i nästa inlägg. Kvällen avslutades som sig bör med en barrunda där jag testade ett helt gäng goda öl, kommer dock inte ihåg ett enda namn...
Dag ett blev den klassiska cykelturen mellan vingårdarna. Istället för Maipu, som vi hade tänkt från början, gav vi oss efter tips från vår värd av till ett lite mindre område med bättre viner och mindre turister. De första två gårdarna var relativt små. Vinerna var heller inte direkt speciella, goda men inte mer än så. På det andra stället åt vi även lunch, gudomlig pizza var på menyn.
Själva huvuddruvan i den här regionen är Malbec, men de är även duktiga på Cabarnet Sauvignon, Merlot och Torrentes samt ett antal till i mindre utsträckning. Mendoza är egentligen en öken med sandig och stenig jord, kalla nätter (extra kalla iom höjden på 700-800m) och varma dagar under gassande sol, officiellt har Mendoza 360 soldagar per år, nästan inget regn alls. All bevattning sker med ett snillrikt system av kanaler och allt vatten är smältvatten från Anderna. Allt detta medför ett hårt klimat för druvan, som är på gränsen att dö varje natt och den växer väldigt långsamt. Skördetiden ligger 2-3 månader efter t ex Australien som ligger på samma breddgrad, det ger en liten fingervisning. Pga att den är så nära döden varje natt blir skalet jättetjockt och detta leder till den för trakten så karakteristiska fruktiga smaken, samtidigt som de varma dagarna leder till hög sockerproduktion och de flesta viner ligger på runt 14%.
Den tredje gården vi besökte var Alta Vista, ett ganska nytt medelstort komplex som ägs av en fransk vinkoncern. De har den senaste tiden taget hem ett gäng priser för sina viner vilket de inte dolde på minsta sätt. Mycket gott även om det inte var någon som riktigt satte sig på minnet.
Fjärde och sista var familjebryggeriet Pulmary. Efter att ha odlat druvor för försäljning ett antal år tröttnade familjen på att det inte fanns något vin som passade just dem, så de bestämde sig för att ta saken i egna händer. Här fick vi smaka ett gäng viner, Malbec, CabSav och en blandning, och ingen av dem hade lagrats på fat, något som absolut inte gick att känna. Väldigt speciellt och självklart blev det ett par köp.
Jag vill att ni föreställer er att ni cyklar runt på på små grusvägar, med ett gäng sköna människor, gör rundturer och provar premiumviner, i ett helt platt landskap fullt med druvodlingar och olivlundar och hela tiden finns Andernas 6000-meterstoppar i bakgrunden och allt är bara så vackert att du vill smälta. Så var vår första dag i Mendoza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar