El Bolsón

Vi har ätit lyxmåltider i Sydamerikas huvudstad, sett valar på en armslängds avstånd i Puerty Madryn och pumpat puder i Anderna. Men av någon anledning kommer resans topp på en bakgård i ett sömnigt El Bolsón.

Det är spännande hur små val kan få stora konsekvenser. Som the butterfly effect, teorin om hur en fjärils vingslag kan skapa åskväder på andra sidan jordklotet. Vårt vingslag inträffade i El Bolsón där vi, efter en kortare bussresa, strövade fram på stadens gator letandes efter det hostel vi kollat upp. En bil glider upp och en man frågar om det är oss han ska plocka upp. Vi nekar förvånat, han skakar på axlarna, ger oss en reklamlapp och kör vidare. På lappen står Pehuenia Hostel. Vi känner igen namnet men hinner knappt reagera innan han kommer tillbaka och undrar om vi inte skall med ändå. Innan vi vet ordet står vi skrattandes i ett rum på Claudio och Valeros hostel, charmerade av deras enkelhet och deras lätthet till skratt, utan att ens frågat vad det kostar.

När jag senare på dagen frågar om jag kan låna köket nästa morgon till Gros födelsedag, har jag helt plötsligt styrt upp ett grillkalas för hela hostelet. Gäster som ska resa därifrån väljer att stanna och alla är uppspelta. Det här är tydligen något man inte får missa. Claudio är inte bara matintresserad, han har även jobbat som kock på Hilton i BsAs i 12 år och vet verkligen vad han sysslar med.

Kött i mängder köps in. Lamm, nöt och svin. Kotletter, korvar, ribs, filéer, ryggrader. Allt man kan tänka sig. Claudio slänger ihop en marinad utan dess like. När kvällen väl kommer går vi ut i trädgården på baksidan, bland hundar, tvätt och bråte, tänder en eld, gör kol, och värmer oss medan vi tittar på när vår värd grillar allt över ett stenbord.



Vi äter med händerna, dricker vin, skrattar och njuter av en av de godaste måltider vi någonsin ätit. Vi undrar hur resten av resan ska bli nu när vi nått toppen. Medelmåtta? Tråkig? Outhärdlig? Är det kanske dags att åka hem? Vi fortsätter äta och försvinner sakta in i himmelriket.