Bussen från Puerto Iguazú gick först på kvällen så vi bestämde oss att spendera dagen i Foz de Iguazú, Brasilien. Väl där drog det i ingenjörsnerven och efter att under ett par timmar på förmiddagen kollat in staden, köpt havajanas och upplevt en tropisk störtskur drog vi på eftermiddagen till Itaipu.
Iatipu är världens mest produktiva vattenkraftverk. Överträffad endast av en damm i Kina i storlek, men med högre totalproduktion, försörjer dess konstanta 14GW 90% av Paraguays elförbrukning och 25% av Brasilens. I var och en av dess 20 turbiner flödar lika mycket vatten som Iguazúfallen (kolla in de "sma" vita sakerna pa den ovre dammstrackan pa bilden). Generatorerna hör till de största i världen. Det tog 10 år för 40000 arbetare att färdigställa, och lånen som togs för att kunna genomföra allt är astronomiska. 10000 människor fick tvångsförflyttas. Itaipu ägs tillsammans av Paraguay och Brasilien, och med ett användande av endast 7% för Paraguays del, resten går till export, gör det Paraguay till världens största elexportör. Totalt 40% av BNP.
Ni börjar kanske förstå att anläggningen är ENORM. Bara dammsträckan där generatorerna finns är 1km lång och 200m hög. När man står och kollar ut över den är det omöjligt att förstå. Det är först när man ser en tvåvåningsbuss åka på dess krön, och man har något att jämföra med, man börjar få en idé. Andra trivias är att Brasilien också hade ett vattenfall av Iguazústorlek, men en liten miss i kalkylerna gjorde att det helt försvann när man fyllde dammen.
Jag skulle kunna fortsatta i evigheter. Galet stort. Ingenjorsporr. Pa vag hem fastnade vi i Brasilianska tullen och hade ett langt samtal med federala polisen angaende vara ostamplade pass. Typiskt trevligt, speciellt med en buss vantandes runt hornet. Gick dock bra och vi kom med var 38-timmarstur tillbaka till Mendoza, infor nya aventyr pa andra sidan Anderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar