Rubriken är tagen från Tina, men jag kan inte annat än hålla med. Valparaiso är speciellt. Man kan gå upp och ner för dess kuperade gator i timmar och åter timmar. Hela staden är som en enda stor konsthall, ett Louvren ute i det fria. Gatukonst som den borde vara. Man kan passera ett ställe tio gånger och alltid hitta nåt nytt man inte sett förut.
 |
| Min favorit |
Men det är så mycket mer som sätter sina spår. Folk spelar instrument överallt. Konserter på gatorna. Kaféer som är gjorda för att sitta och filosofera i timtal. Eller varför inte en bar som är gjord som insidan på en mastodont? Pablo Nerudas hus uppe på sluttningen, med stadens mest överlägsna utsikt, en morgonvy utöver det vanliga.
 |
| Blommor mitt i gatan |
För att inte prata om maten. Trerättersluncher med vin och kaffe för en spottstyver. Den lokala ölen San Puerto. Restauranger med handskrivna menyer och målade bilder. Skaldjursgnocchi på himmelska Pasta y Vino. Avocado för sju kronor per kilo.
Vi lämnar staden motvilligt. Jag vill redan tillbaka.
5 kommentarer:
Valpo = enda stället jag blivit serverad öl i en urdiskad glasburk på ett uteställe (och i fler än en pub).. bara det känns bohemiskt. :D
Ni skulle fått besöka Tinas bostad. You would have loved it. Helt underbar! :)
/Jota
HEJ! Ni har verkligen upplevt mycket. Jag läser varje brev från er. Kram Farmor.
Javisstja, jag glömde om att tipsa om den billiga avokadon - tur att ni hittade den ändå! Kan inte annat än längta tillbaka när jag ser dina bilder... Hoppas ni har det bra där ni är nu!
Ååh, så härligt ni verkar ha det. Här snöade det idag.... :)
Skicka en kommentar