Det är nu någon timme kvar innan vi sätter oss på tåget till vår första anhalt, Stockholm. Kanske inte så exotiskt, men det är nog mest känslan som spökar till det. Att vara på väg. Igen. Efter fem år.
Det som tilltalar mig mest är nog kravlösheten och valfriheten. Att vakna varje dag och veta att man kan göra vad man vill, och man gör vad man vill, och man måste inte göra mer än det man vill. Klyschigt? Kanske. Tilltalande? Mycket.
Så nu sitter man här i köket och lyssnar på intromelodin till True Blood som ljuder från vardagsrummet, funderar över hur hela ens rum, ens sparade liv, kunde packas ihop på en eftermiddag, och inser att man nog inte förstått, att inget, inget alls, kommer bli som det brukar den närmaste tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar